lealoud

Vad ska jag säga?

Jag har varit på Chalmers idag och träffat matte-mentorn min.
Han var inte alls som jag trodde, men han verkade väldigt vettig...

Kemiprovet gick väl... Well, I dunno. Och jag har ingen känsel alls, fråga inte.

Peace.

Nu har jag precis ätit lite middag och pluggat kemi, så att min kemilärare inte blir sådär sur på mig igen.

Så nu, eller nu och nu, om 45 min, ska jag iväg och svettas på gymmet. Party.

Det är en del av mitt och mammas avtal. Träna där minst två gånger i veckan och göra bra ifrån mig på varje prov. 

You hate what you become or you become what you hate.

Det här var bara en liten update på vad som händer. Inga tankar. Eller, inte så många. Ungifär som på Facebook, ni vet, dom status grejerna där: 
"Linnea is happy"
"Anna is trött" 
And so on.  

Jag vet.
Ett stort bigass-projekt är på g.
Skriva en presentation på franska.
Översätta en massa franska.
Översätta till och från franska.
Shitshitshit. Andas, andas, du tar det imorgon, du har bra basgrunder, du klarar det

Det går säkert bra, Michel och Christina rättar det som är alltför fel innan dom skickar iväg dom. det kan inte gå åt helvete, dom är bra lärare och du har inte två lektioner i realia och dubbeltimma i grammatik  på franska för ingenting

Grejen är;
Man skulle skicka med en bild. Jag glömde det. Så dom tog den som jag har på mitt studentcard.
MEEEEEEP, error, error.
Jag menar, min enda orsak till att inte börja gråta när jag fick det kortet var att ingen skulle se det. Men nu så ska det plötsligt visas inför en sjukt stor klass. Och dom ska välja. oh fuck, you're in deep shit darling.

Men jisses. Jag har faktiskt inte skivit på en hel månad!
Så mycket har hänt!
Jag har börjat jobba på ett fint litet ställe ibland, jag är på jakt efter en väska (har lyckats sabba 3 st på en månad), jag har varit med darlings osv.


Dessutom;
Jag har haft prov.
Vissa ämnen går bra.
Andra inte lika bra.
Men det är bara plugg som gäller nu.

PEACE.

Oooookeeeeeej.
Nu var det riktigt längesen jag skrev. Förlåtförlåtförlåt. Vad har hänt nurå? Jag vet inte. Jag har upptäckt hemliga trappor, vindar och källare på min nya skola. Även varit med om fotboll på Heden. Överallt på skolan hänger affischer som säger att vi är Hvitfeldtare, inte småttingar längre. Jisses.

Nu har det hänt! Jag har blivit en Hvitfeldskare. Enjoy det faktumet.

Jag vet inte vad det är med mig. Idag har jag nästan skippat datorn helt.

Är inte det bra? Jag känner mig lite som Pontus, en vän som lagt av med WoW.

Jisses. Vad bra det kändes att ha fått skriva av sig om det. Jag menar, mamma är bara lite bra att diskutera med, Ida bryr sig inte om sånt och pappa är inte hemma. Fast om han var det så hade inte han heller brytt sig.

Egentligen så vet jag inte heller varför jag bryr mig. Antagligen så är det faktumet att 100, 000 personer är på flykt ifrån Georgien som irriterar mig.

Förresten; Greenpeace har dumpat 1.000 skrotstenar ,d.v.s. 3 ton, utanför nån tysk fiskarstad på s (kommer inte ihåg resten) för att försvåra trålfisket. WOHO! Duktigt. Jag ska nog joina Greenpeace.

Nu känns det sådär konstigt.

Igår kom jag på att jag kanske inte alls kan gå på varken Sonata eller In Flames. Inte för att jag inte får, eller för att jag inte har råd, utan för att jag kanske är i Frankrike då. Det känns som om jag missar lektioner som när jag skolkade varje gympalektion i sjuan.

Jag fick ett brev imorse! Från Hvidtfeldtska om uppropningen och sånt. Jag ska vara där en timma tidigare än beräknat för att jag måste kolla på en lista som dom sätter upp 08.00. Skiten beräknas hålla på till 15.00. Samma nästa dag, fast då ska vi möta elevföreningar och mojs. Vi slutar ungifär likadant. Sen på måndagen så börjar vi lite mer normalt med schema och shit. Lunch vid tolv varje dag iaf. Skönt att få lite koll på sakerna.

Just det ja, om ni undrar varför denna blogg har varit mer eller mindre lagd på is ett tag så beror det på att jag har ett sommarlov att fylla med minnen.

Jag hatar det här.

Alla flyr åt olika håll på vårat falukorvs land! Ellen drar till Värmland, Erika till Skara och Christoffer har flyttat till Göteborg. Visst, han flyttade hit. Det var väl bra. Eller något.

Men Ellen och Erika! Två av mina bästa vänner! Flytta? Ifrån mig? Ifrån Madde? Ifrån allt? Obehagligt.

Dock så är förändringar bra. Även denna. Min osjälviska sida har faktis

Jag har tänkt att gå i mina gråa mjukisbrallor, för stor t-shirt och sånt i flera dagar nu! Men icke. Alltid så har kompisbesök, släktbesök och dylikt kommit ivägen. Lite lagom irriterande.

Idag så hade jag dock planerat att stanna hemma och bara mysa i mina myskläder. Tror ni verkligen att jag fick det? Nej, jag och mamma drog ut och shoppade istället! 3 nya Hello Kitty-kläder, skoldagbok, en bikini och en mangabok. Jisses.

Det blir verkligen inte som jag har tänkt mig det här lovet.

Nej men vad i hela?
Nu i veckan ska jag åka upp till Lysekil och vara där i ett x antal veckor. Jättebra! Eller inte.
Ni förstår, Maiden spelar på Ullevi då vi är där uppe. Det är väl inget problem, men grejen är att jag och Madde skulle vara där utanför och lyssna på det. Aj! Och Lollo skulle ha en fin liten fest vecka 30. Jag hatar det.

Men det kanske är sista sommaren jag är där uppe. Mormor och morfar har sagt att jag får ta med en kompis dit upp, men jag vet inte om nån är sugen på det för alla verkar vara borta själva.

Det löser sig säkert.

6 dagar och 22 timmar.
Förlåt för denna mycket ohövliga arrogans emot bloggar och helvetesfanskap. Jag har varit lite lätt upptagen med att ta hand om personer. Personer som var ledsna, personer som var förvirrade, personer som var arga osv. Dock så är det mesta löst nu.

Uppdatering; Jag kom in på franska sektionen på Hvidtfeldtska! Woho! 289 p i medelvärde, näst högst i hela Göteborg. Jag blev glad, gladare, gladast. Det blev mam och pap med. Jag tror inte att dom ville att jag skulle flytta till Skara faktiskt. Jättekul med en nördklass! Jag kanske hittar en ny Nicklas där som jag kan ha två timmars disskusioner med! Jag Hoppas det, verkligen.

Mam och pap fick semester igår, vilket betyder att jag kommer dra upp till Lysekil nu nån gång i veckan. Sommarlov ifrån bloggen. Jag vet inte hur länge jag blir borta, men det blir nog länge.

Jag har fö

Ibland så inser man verkligen inte vad man har förrens det är borta. Speciellt inte sånna saker som utger en stor del i någons släkt, liv, vänkrets eller något annat.
När man ser folk som man aldrig har sett dom, så kan man bli rädd.
Men det är klart att dom måste känna saker med. 
Man började inte gråta i början, det kom senare när man verkligen förstog. Själv så satt jag och grät hela långa kvällen. 
Det var först sen som man fattade att man kanske inte skulle vara ledsen hela tiden.

Tur att man har varandra.

 Man ska väl inte dissa honom för att han är gjord av plast?

Tillbaka! Nu ska vi se, vart ska jag börja? Ifrån början kanske verkar logiskt.

Ida fick som vanligt tjata livet ur sig innan vi var på väg till fots ner till den stora vägen där vi skulle ta bussen in till Kungälv. Finemang! Grejen är bara den att det är 4,5 km, cirka 40 min att gå. Trevligt tyckte jag eftersom det var fint väder. Vi gick förbi alla dom sakerna som man går förbi när man går där, men idag såg jag en ny sak! En tjej som var på väg till stallet. Just då kom jag på att ridlägret som jag dom senaste två åren har deltagit i nu hade dragit igång. Jisses vad nostalgisk jag blev på två sekunder. Väl framme vid busskuren skulle vi vänta i en halvtimma. Än en gång; Trevligt.

Så kom vi fram till Kungälvs busstation. Då var det dags att gå hem till Virginia och Demitra. Inga problem, dom bor bara på den lätta delen av Komarken. Vi travar upp för alla trappor och ringer på. Dörren öppnas av en mycket glad Demitra som ger oss varsin stor och mysig kram! Kan man få ett bättre välkomnande? Knappast. Demitras kramar efterföljs av Virginias kramar. Sen så fick vi gå in och ta av oss våra grejor och dricka ett stort glas vatten i deras fina kök. Precis vad vi behövde. Sen så gick vi in i Virginias och Demitras rum. Det var jättesött för dom delar rum förstår ni. Rummet var verkligen "flickigt" med sina lila väggar, Darin-prylar, Starlet och liknande tjej-tidningar, smink och parfym i mängder o.s.v Hela rummet var väldigt övergulligt... Men gulligt.

Efter en stund bestämde vi att vi skulle dra oss upp till bowlinghallen. Sagt och gjort. Väl där så visade det sig att det var stängt. Attans. Men sprallig som jag är så sprang jag upp till lekplatsen och började klättra på klätterberget. Då kikade Sarah ut ur sin balkong! Både hon och jag var väldigt förvånade. Efter att vi hade pratat lite så stängde hon och gick in till sig igen. Då började min, Demi's och dom andras photosession. Vi var helt enkelt så söta där. När det hade gått en stund så observerade vi att bowlinghallen hade öppnat! Vi skuttade in, betalade för oss och började pröva skor. En rolig detalj; alla vi hade samma skostorlek! 39.

Let the game begin! Jag kunde aldrig riktigt bestämma mig vilket klot jag diggade mest så jag bytte väldigt mycket mellan ett neongult "7"-klot, blått "12"-klot, lila "9" och ett grönt "10"-klot. Trots detta så förlorade jag med över hundra poäng och kom sist. Rackarns. Virginia slog strikes nästan hela tiden och var väldigt bra. Dock så lär jag ha skapat ett x antal nya repor på golvet där i bowlinghallen.

Hungriga som få stormade vi ut genom dörrarna. Då såg vi ett moppegäng. Inte alltför ovanligt, vilket gjorde att vi inte lade så mycket uppmärksamhet till dom. På väg uppför backen hörde jag någon skrika "LIIIIIIIINNEEEEEEEEEEEEA, LIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIINNEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEAAAAAAAAAAAAAAAAA!". Såklart så vände jag mig om och kollade på....Pelle! Vad i hela friden? Efter lite prat så dissade jag honom för alla var så hungriga.

Under tiden som vi gick hem så diskuterade vi Demis framtida italienska snobb-man. Muyo funny. Visste ni förresten att både Virgina och Demitra pratar flytande grekiska? Så avundsjuk jag blir.

Vi beställde på McDonalds och gick sedan ut för att äta, trots att det blåste som in i...Ja, en moppehjälm? Nej, ni vet vad jag menar.  Kråkorna hotade dessutom med att anfalla oss. Mysigt.

Men vad skulle vi göra efter detta? Då kom jag med den där idén att vi skulle gå till Maxi och pröva tantkläder! Jaaaaaaa!, blev svaret. Dåså.

Väl därinne sprang vi omkring och mixade tantklänningar med solhattar, sjalar och barnglasögon och tyckte att det var jättekul! Dock så var det inte fullt lika underhållande för den stackars tanten jag råkade dra upp provhytts-skynket för kan jag tänka mig. Förlåt, det var inte meningen.

Ida kom på att hon ville hyra en fin film på Hemmakväll så vi stack dit. Mitt bland chipspåsar, filmer, reklampelare och annat kraffs så ringer mam. Hon ville hämta oss. Very well. Lika bra att gå ut då. Avskedskramar och en massa fina kramar avslutade en toppenbra dag.

Oh, hej.
Right. Hur var det nu man gör sånt här? Jag menar, man ska skriva på ett intressant sätt om intressanta saker, inte sant? Nu ska vi se exakt hur bra jag är på detta då. Ni får ha lite överseende med detta inlägget, det är faktiskt mitt första. Men är inte det fantastiskt? Jag har skaffat min första seriösa blogg! Hur länge kan jag hålla den seriös tror ni? Jag hoppas att jag kan hålla den något normal utan att spåra ut alltför mycket under hela gymnasietiden. Tänk er, tre år med en egen blogg. På tal om gymnasium....På torsdag får man reda på vilka/vilket gymnasium man kommer in på. För mig så är det lite extra nervöst. Varför? Jo, om jag inte kommer in på mitt 1:a handsval (Franska sektionen på Hvidtfeldska) flyttar jag helt enkelt upp till Skara och blir rumskompis med Erika.
Erika är en mycket fantastisk tjej som har varit min kompis sen lågstadiet. Tyvärr så har hon inget internet, men man kan chatta med henne trots detta då hon mer eller mindre beslagtar Madde's dator när hon är hemma hos henne. Just det ja. Madde har en mycket fin och intressant blogg tycker jag så det är lika bra att ni går in på den med.