lealoud

Ibland så inser man verkligen inte vad man har förrens det är borta. Speciellt inte sånna saker som utger en stor del i någons släkt, liv, vänkrets eller något annat.
När man ser folk som man aldrig har sett dom, så kan man bli rädd.
Men det är klart att dom måste känna saker med. 
Man började inte gråta i början, det kom senare när man verkligen förstog. Själv så satt jag och grät hela långa kvällen. 
Det var först sen som man fattade att man kanske inte skulle vara ledsen hela tiden.

Tur att man har varandra.

Jag nämde i ett tidigare att jag och Madde skulle till Mustasch. Två timmar innan allt skulle börja stog dessa rockgudar på scen och soundcheckade medans jag, Madde, två killar och cirka fem tjejer stog och lyssnade. Rätt som det var så studsade Ralf ner ifrån scenen och började prata med killarna (som bjöd honom på cigg), mig och Madde. Helt sjukt skön var han. En riktig rockstjärna. Sen innan han skulle gå så frågade jag om jag kunde få ta hans hand... "Haha, ja.", blev  svaret! LYCKA. Gissa om jag var hypad.

Som ni ser har jag bytt design. Det var för att jag sabbade koderna ruskigt mycket på den andra designen och därav börjar ifrån början nu. Jisses, sicket fail det var verkligen. Misslyckat, verkligen.

 Man ska väl inte dissa honom för att han är gjord av plast?

Tillbaka! Nu ska vi se, vart ska jag börja? Ifrån början kanske verkar logiskt.

Ida fick som vanligt tjata livet ur sig innan vi var på väg till fots ner till den stora vägen där vi skulle ta bussen in till Kungälv. Finemang! Grejen är bara den att det är 4,5 km, cirka 40 min att gå. Trevligt tyckte jag eftersom det var fint väder. Vi gick förbi alla dom sakerna som man går förbi när man går där, men idag såg jag en ny sak! En tjej som var på väg till stallet. Just då kom jag på att ridlägret som jag dom senaste två åren har deltagit i nu hade dragit igång. Jisses vad nostalgisk jag blev på två sekunder. Väl framme vid busskuren skulle vi vänta i en halvtimma. Än en gång; Trevligt.

Så kom vi fram till Kungälvs busstation. Då var det dags att gå hem till Virginia och Demitra. Inga problem, dom bor bara på den lätta delen av Komarken. Vi travar upp för alla trappor och ringer på. Dörren öppnas av en mycket glad Demitra som ger oss varsin stor och mysig kram! Kan man få ett bättre välkomnande? Knappast. Demitras kramar efterföljs av Virginias kramar. Sen så fick vi gå in och ta av oss våra grejor och dricka ett stort glas vatten i deras fina kök. Precis vad vi behövde. Sen så gick vi in i Virginias och Demitras rum. Det var jättesött för dom delar rum förstår ni. Rummet var verkligen "flickigt" med sina lila väggar, Darin-prylar, Starlet och liknande tjej-tidningar, smink och parfym i mängder o.s.v Hela rummet var väldigt övergulligt... Men gulligt.

Efter en stund bestämde vi att vi skulle dra oss upp till bowlinghallen. Sagt och gjort. Väl där så visade det sig att det var stängt. Attans. Men sprallig som jag är så sprang jag upp till lekplatsen och började klättra på klätterberget. Då kikade Sarah ut ur sin balkong! Både hon och jag var väldigt förvånade. Efter att vi hade pratat lite så stängde hon och gick in till sig igen. Då började min, Demi's och dom andras photosession. Vi var helt enkelt så söta där. När det hade gått en stund så observerade vi att bowlinghallen hade öppnat! Vi skuttade in, betalade för oss och började pröva skor. En rolig detalj; alla vi hade samma skostorlek! 39.

Let the game begin! Jag kunde aldrig riktigt bestämma mig vilket klot jag diggade mest så jag bytte väldigt mycket mellan ett neongult "7"-klot, blått "12"-klot, lila "9" och ett grönt "10"-klot. Trots detta så förlorade jag med över hundra poäng och kom sist. Rackarns. Virginia slog strikes nästan hela tiden och var väldigt bra. Dock så lär jag ha skapat ett x antal nya repor på golvet där i bowlinghallen.

Hungriga som få stormade vi ut genom dörrarna. Då såg vi ett moppegäng. Inte alltför ovanligt, vilket gjorde att vi inte lade så mycket uppmärksamhet till dom. På väg uppför backen hörde jag någon skrika "LIIIIIIIINNEEEEEEEEEEEEA, LIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIINNEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEAAAAAAAAAAAAAAAAA!". Såklart så vände jag mig om och kollade på....Pelle! Vad i hela friden? Efter lite prat så dissade jag honom för alla var så hungriga.

Under tiden som vi gick hem så diskuterade vi Demis framtida italienska snobb-man. Muyo funny. Visste ni förresten att både Virgina och Demitra pratar flytande grekiska? Så avundsjuk jag blir.

Vi beställde på McDonalds och gick sedan ut för att äta, trots att det blåste som in i...Ja, en moppehjälm? Nej, ni vet vad jag menar.  Kråkorna hotade dessutom med att anfalla oss. Mysigt.

Men vad skulle vi göra efter detta? Då kom jag med den där idén att vi skulle gå till Maxi och pröva tantkläder! Jaaaaaaa!, blev svaret. Dåså.

Väl därinne sprang vi omkring och mixade tantklänningar med solhattar, sjalar och barnglasögon och tyckte att det var jättekul! Dock så var det inte fullt lika underhållande för den stackars tanten jag råkade dra upp provhytts-skynket för kan jag tänka mig. Förlåt, det var inte meningen.

Ida kom på att hon ville hyra en fin film på Hemmakväll så vi stack dit. Mitt bland chipspåsar, filmer, reklampelare och annat kraffs så ringer mam. Hon ville hämta oss. Very well. Lika bra att gå ut då. Avskedskramar och en massa fina kramar avslutade en toppenbra dag.

Oh, hej.
Right. Hur var det nu man gör sånt här? Jag menar, man ska skriva på ett intressant sätt om intressanta saker, inte sant? Nu ska vi se exakt hur bra jag är på detta då. Ni får ha lite överseende med detta inlägget, det är faktiskt mitt första. Men är inte det fantastiskt? Jag har skaffat min första seriösa blogg! Hur länge kan jag hålla den seriös tror ni? Jag hoppas att jag kan hålla den något normal utan att spåra ut alltför mycket under hela gymnasietiden. Tänk er, tre år med en egen blogg. På tal om gymnasium....På torsdag får man reda på vilka/vilket gymnasium man kommer in på. För mig så är det lite extra nervöst. Varför? Jo, om jag inte kommer in på mitt 1:a handsval (Franska sektionen på Hvidtfeldska) flyttar jag helt enkelt upp till Skara och blir rumskompis med Erika.
Erika är en mycket fantastisk tjej som har varit min kompis sen lågstadiet. Tyvärr så har hon inget internet, men man kan chatta med henne trots detta då hon mer eller mindre beslagtar Madde's dator när hon är hemma hos henne. Just det ja. Madde har en mycket fin och intressant blogg tycker jag så det är lika bra att ni går in på den med.